Dikt på en fredag

STJÄRNORNAS TRÖST

Jag har frågat en stjärna i natt
– ett ljus långt bort där ingen bor -:
«Vem lyser du, främmande stjärna?
Du går så klar och stor.»

Hon såg med en stjärneblick,
som gjorde min önskan stum:
«Jag lyser en evig natt.
Jag lyser ett livlöst rum.

Mitt ljus är en blomma som visnar
i rymdernas sena höst.
Det ljuset er all min töst.
Det ljuset er nog til tröst.»

Skrevet av Karin Boye, og man kan finne diktet blant annet i Dikt i utvalg, utgitt på Cappelens nordiske bibliotek i 1963.

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert.