I anledning Verdens poesidag presenterer jeg: Karin Boye

Kalenderen forteller meg at det er 21. mars. Det betyr at det er Verdens poesidag, og i år vil jeg markere dette med å skrive litt om en av mine yndlingsdiktere: Karin Boye. Jeg har tidligere postet dikt av henne her i bloggen, og oppfordrer dere til å gå tilbake og lese dem.

Karin Boye regnes for å være blant en av 1900-tallets mest leste lyrikere. Hun ble født 26. oktober 1900, og var Fritz Boye og Signe Boye sitt eldste barn. Fram til hun var 9 år bodde familien i Göteborg, for deretter å flytte til Stockholm i 1909, hvor hun startet på Åhlinska skolan. Boye startet å skrive dikt allerede i en alder av 10 år, og som 18-åring skrev hun en bok til morfarens 70-årsdag som inneholdt dikt og legender.

Etter at Karin Boye tok sin gymnasieeksamen i 1921, flyttet hun til Uppsala for å studere. Hun var der blant annet aktiv en studentgruppe som het The Poets’ Corner, og allerede året etter debuterte hun med diktsamlingen Moln.

I 1928 forlovet hun seg med Leif Björk, og de giftet seg sommeren etter. Det skulle bli et relativt kort ekteskap, og de ble separert allerede 1931, for å skille seg i 1934. Samme år flyttet hun sammen med Margot Hanel, som hun hadde truffet to år tidligere.

Karin Boye regnes for å være en av modernismens lyrikere, og hennes dikt har en personlig rytme i bunnen, uansett form, sier Göran Hägg (1996). Svensk lyrikk skal ha en slags obligatorisk naturmystikk, men denne mangler nesten helt hos Boye. Det er kjærligheten, døden og oppbruddet som er motivene , selv i naturbildene. Regelrette lignelser er sjeldne i hennes lyrikk, men personliggjøring er desto mer vanlige.

Da hennes diktsamling De sju dödssynderna kom ut i 1941, hadde Karin Boye tatt sitt eget liv.

Diktet under er kanskje et av hennes mest kjente dikt. Du finner det i diktsamlingen För trädets skull som kom ut første gang i 1935.

Ja visst gör det ont Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger. Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen r&¨dsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.

---

Kilder:

• Hägg, Göran (1996). Den svenska litteraturhistorien. Stockholm: Wahlström & Widstrand
• Mehlin, May og Hans. Karin Boye – Tidsaxel. http://www.karinboye.se/om/biografi/tidsaxel.shtml [lesedato 2012-03-17]

¨